Alla som någon gång har köpt kläder till ett barn som inte är deras eget har säkerligen stått och våndats över vilken storlek de ska köpa. Det kan dels bero på att de inte helt förstår storlekssystemet för barnkläder, dels på att man är rädd att köpa kläder som barnet växer ur för fort, eller som redan är för små.
Vad gäller den förstnämnda anledningen, storlekssystemen, är det förståeligt att man kan bli förvirrad om man aldrig har köpt barnkläder förut. Förutom att barnkläder naturligtvis är mindre, och konstruerade för att tillåta mer rörlighet, är det framförallt storlekssystemet som skiljer dem från vuxenkläder. Storlekarna i barnkläder anges i vad som kallas för centilong, en enhet som baseras på barnens längd i centimeter. Vanligtvis finns det barnkläder upp till storlekarna 170 eller 190 centilong; därefter får barnen gå över på ”vuxenkläder”. Förutom angivelserna i centilong anges ibland även en bokstav vid storleken: B, C eller D. Bokstaven fungerar som indikation på hur vida kläderna är, där C är normalvidd medan B är lite smalare och D är lite vidare.
Även om man förstår hur systemet fungerar kan det dock vara svårt att veta vilken storlek man ska köpa. För att få hjälp att välja kan man självklart fråga personalen i butiken. Det går dock att hitta ett flertal tabeller över storlekar i barnkläder med en enkel sökning på internet, för att få en uppfattning om ungefär vilken storlek man bör välja baserat på barnets ålder. Generellt kan man till exempel säga att ett tvåårigt barn bör ha kläder i storlek 92, och ett tioårigt barn i storlek 140. De största storlekarna, 170-190, lämpar sig för ungdomar runt 15 års ålder. Detta kan dock självklart variera beroende på om barnet är stort eller litet för sin ålder.
Om man ändå är osäker på vilken storlek man bör välja, är huvudregeln när man köper barnkläder att det är bättre att köpa för stort än för litet – barnet kommer alltid att växa i för stora kläder, även om det tar tid, men det får aldrig chans att använda kläder som är för små redan från början.